Klimatmål 07. Öppna gränser!
Med en inhuman flyktingpolitik och hård grånsbevakning upprätthålls det orättvisa globala systemet. Utsläppen som görs i västvärlden kommer att drabba människor i fattigare länder allra värst. En utökad gränsbevakning är fel sätt att hantera framtidens klimatflyktingar. Vi accepterar inga gränser som stänger ute människor. Vi vill ha global rättvisa nu!
Varje år flyr tusentals människor sina hemländer i Afrika, Mellanöstern, Latinamerika och Asien i hopp om ett bättre liv. Majoriteten flyttar till närliggande länder men en del försöker sig även på den långa och farliga resan till Europa. Det är omöjligt att fastställa exakt hur många människor som tvingas emigrera på grund av klimatförändringar. Trots det är ett som är säkert att vår position i det ”globala Nord”, med inkluderade privilegier och rikedom, i hög utsträckning är en direkt följd av exploateringen av land, folk och resurser i två tredjedelar av världen, samt är samma processer som skapar industriell kapitalism och orsakar klimatförändringarna.
Världens fattiga skapade inte klimatförändringarna men de är mer utsatta för dess effekter på grund av var och hur de lever. Oavsett om det handlar om jordbruksamhällen eller stadsslum i det globala Syd så har de färre valmöjligheter när saker går fel. Afrika och sydöstra Asien t.ex. är några av de geografiskt sett mest utsatta platserna på vår planet när en talar om torka, ökande havsnivåer och extrema väderhändelser som orkaner och översvämningar. Men detta är inte exklusivt för det globala Syd, – när orkanen Katrina slog mot New Orleans, var det de fattiga, svarta områdena som drabbades hårdast och folk har ännu inte kunnat flytta tillbaka till sina forna hemkvarter.
De politiska system som bygger på att placera grupper i en hierarkisk ordning över varandra har redan agerat på den potentiella påverkan klimatförändringarna har. Med ”kriget mot terrorismen”, säkerhetspolitik och den nationalism som blomstrar globalt används nu klimatförändringen för att ge legitimitet till koncept som ”nationellt bevarande” och ”hemlandets säkerhet”. Som ytterligare exempel bygger just nu den indiska staten ett omgärdande staket runt hela landsgränsen mot Bangladesh, ett land som kanske mer än något annat land löper risk för ödeläggande konsekvenser av de stigande havsnivåerna. Staketet har ordagrant talats om som en barriär mot migration. Om havets nivåer stiger och Bangladesh invånare måste fly sina hem kommer de nu finna sig fångade inuti denna ring av murar.
Extremhögerpartiet Brittish National Party i Storbritannien ger stor uppmärksamhet till frågor som miljöskador, oljetoppen, svält och mattillgång. För fascister som dem ger klimatförändringarna den perfekta möjligheten att argumentera för sin syn på världen – en värld där mänskligheten består av raser och nationer i konstant konflikt och tävlan. Vad dessa människor förespråkar som lösning på effekterna av klimatförändringen vågar vi knappt tänka på.
I april 2009 firade krigsalliansen NATO sitt 60-årsjubileum med ett toppmöte för att diskutera sin nya strategiska inriktning. Ett strategidokument som publicerades i april -07 betonade behovet av ett mer ”aktivt förebyggande förhållningssätt” där det centrala är förebyggandet av hot. I dagens osäkra värld, enligt NATO-strategerna, existerar en samling hot – från terrorism och transnationell brottslighet till de oroligheter som följer av matkriser, omfattande migration till NATO-länder och sociala konflikter till följd av klimatkrisen. Dokumentet vidhåller att ett ordentligt försvar är beroende av konceptet ”hemlandets säkerhet”, vilket medför ett ”omfattande närmande” av militären, polisen, politikerna, forskarna, akademikerna och det civila samhället samt ett fortsatt hopblandande av intern och extern säkerhet, för att bygga upp en ”global säkerhetsarkitektur”. Vi kan redan nu tala om en global boom för marknader som datamineringsprogram och liknande kontrolltekniker, med multinationella företag som står redo att göra enorma vinster.
Under det svenska ordförandeskapet kommer EUs inrikesministrar hösten 2009 att träffas i Stockholm för att besluta om unionens inrikespolitik de kommande fem åren. ”Stockholmsprogrammet” kommer att föra med sig mer övervakning av Internet, gemensam tillgång till europeiska polisdatabaser och fler gränspolissamarbeten för att kämpa mot ”illegal invandring”. Det kommer att tvinga länder utanför EU att föra tillbaka sina medborgare som utan visum emigrerar till EU och kommer att öka användningen av elektronisk identifikation (biometri) och Radio Frequency IDentification. Även polisagenturen Europol och EUs vakthund Frontex kommer att växa.
Rörelsefrihet är en omstridd rättighet. Sedd som en form av gräsrotsglobalisering så består, styrs och begränsas migration av, hierarkisk transnationalism. Med en ökning av mobiliteten och migrationen, så ses irreguljär migration som ett hot mot världsordningen och nationalstatens integritet. ”Projekt Nationalstaten” utmanas av en oreglerad globalisering. Gränser är ett försök att begränsa och privatisera rörelsefrihet som en allmängiltig rättighet. Varsomhelst där faktisk invandring sker skapas nya gränser där en blir ”bearbetad”, ”profilerad”, ”sorterad”, ”filtrerad”, ”hindrad”, eller ”avvisad”. Gränsen är en plats med ojämn maktfördelning där en utgallring sker mellan de som är önskade och inte, i relation till marknadens krav. Gränsen blir en konflikthärd som varje år kostar många människor livet när de trotsar den senaste tekniska utvecklingen inom säkerhet, övervakning, kontroll, och kvävs i containrar, drunknar i floder och hav, exploderar på minfält eller blir skjutna av gränsvakter.
No Borders är en rörelse som intar en tydlig antiauktoritär position och kämpar för rörelsefrihet för alla och fördömandet av gränser. Samtidigt uppmärksammar vi de oerhörda orättvisorna som utnyttjar människor och resurser runtom i världen till fördel för några få. Fort Europas migrationssystem är designat för att behålla denna fördelning och medan EU arbetar i riktning mot Ett Europa så fortsätter ”Projekt Nationalstaten” långt utanför EU:s gränser. Nya gränser skapas och redan existerande omskapas för att från EU också utestänga den växande skaran av klimatflyktingar.
En viktig del i No Borders kamp är att stötta och bygga en radikal klimatförändringsrörelse som utmanar användningen av hotet om klimatkaos som en ursäkt för ännu värre migrationskontroller. Den radikala klimatrörelsen kritiserar regeringars och företags respons på klimatkaoset. Några exempel är, kolransonering – som de facto skulle leda rakt mot polisstatsamhälle, agrobränsle (biobränsle) – som skulle ta land och mat från det globala syd för att göda bilar och flygplan i norr, och handel med kol – användning av marknadslogik för att lösa ett marknadsproblem. No Borders har i sin kärna samma motstånd mot intrång på våra rättigheter och menar att regeringars kontrollsystem som ofta testas på migranter kommer att påverka oss alla. De som har gynnats av och talat för vår koldioxidintensiva livsstil i det globala nord är inte bara ansvariga för de nuvarande halterna av växthusgaser i atmosfären utan är också de som siktar på att ha kvar sina positioner med välstånd och privilegier genom att se till att komma före i de nya ekoteknologierna och den gröna kapitalismen. Samtidigt gör de murarna runt sig alltmer fortlika.
Läs mer om varför inte klimatfrågan bara är en miljöfråga på http://notenvironmental.blogspot.com/